Österländska karaktärer i västerländsk litteratur, det är relativt vanligt numera, men har det alltid varit så? Jag förundrades, skämdes och gladdes om vartannat när jag läste The Insidious Dr. Fu Manchu av Sax Rohmer och böckerna om Charlie Chan av Earl Derr Biggers här förleden. Särskilt Rohmers böcker är fyllda av gift och i många fall öppen rasism, medans Biggers är ett litterärt försök att mildra fördomar. Man får definitivt vara på sin vakt när man läser böcker, för det är så enkelt att dras med i det man läser, att inte tänka över VAD man läser och vad författaren förmedlar. Men samtidigt är det intressant, man dyker in i en bok som speglar hur världen såg ut. Litteraturen är samhällets spegel, eller snarare en kamera som tar ett foto, för spegelbilen försvinner så fort du rör dig ifrån spegeln, medans fotografiet finns kvar för efterkommande generationer att betrakta och förundras över.
Det är förresten väldigt talande att av de tio första bilderna jag fick upp när jag sökte på "kinesisk" och "asiatisk" så var 5 bilder på mat, 3 på vackra kvinnor med exotiska kläder och 2 på målningar i den stil som har funnits i Kina i mer än 2000 år..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar