söndag 13 september 2009

Kinesiska karaktärer; lite historik.


De tidigare kinesiska karaktärerna som figurerade i litteraturen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal är inte i närheten av de samtida. En mer exakt beskrivning utav det politiska samt litterära klimatet under den tiden vore att det var djupt rasistiskt, och uteslöt i många år någon form av österländsk protagonist. De fiktiva karaktärer som florerade i litteraturen samt i filmindustrin var alla stöpta ur samma form, asiaten som den ondskefulla, hjärtlösa antagonisten. Sax Rohmers karaktär Fu Manchu är ett av de mest uppenbara och kända exemplen. I 1900-talets London debatterades frågan om ”den gula faran”, en term som hade utvecklats från det inbillade ekonomiska hotet från asiater och rasistiska fördomar rörande immigrationen utav dessa, främst kineser och japaner . Böcker så väl som filmer och dåtidens varande politik avspeglade denna attityd.


Imagine a person, tall, lean and feline, high-shouldered, with a brow like Shakespeare and a face like Satan, a close-shaven skull, and long, magnetic eyes of the true cat-green. Invest him with all the cruel cunning of an entire Eastern race, accumulated in one giant intellect, with all the resources of science past and present, with all the resources, if you will, of a wealthy government-- which, however, already has denied all knowledge of his existence. Imagine that awful being, and you have a mental picture of Dr. Fu-Manchu, the yellow peril incarnate in one man.
(Sax Rohmer, The Insidious Dr. Fu Manchu, Kap. II)

Hårda ord tryckta i bokform som visar upp ett väldigt främlingsfientligt klimat. Detta hade sin grund i det starka motstånd britter och fransmän hade stött på i sin kolonialpolitik i Kina . Gensvaret blev ett djupt rasistiskt propagandakrig och bojkotter när immigrationen från Kina och Asien ökade, och rädslan för att framför allt kineserna skulle "erövra" väst med aggressiv ekonomisk politik och militär kraft växte. De kinesiska kommersområdena i Londons Limehouse distrikt, befolkade till stor del utav sjömän och hamnarbetare, blev den konstanta källan till upprörda rubriker i nyheterna, där berättelser om opiumhålor, illegal immigration och korruption flitigt figurerade.
Rohmers The Insidious Dr. Fu Manchu tjänade på dessa morbida expansionistiska oroseffekter. Romanen blev en omedelbar succé, då den figurerade det ondskefulla asiatiska geniet Fu Manchu samt hans tillika ondskefulla dotter Fah Lo Suee, som med hjälp utav mystiska österländska instrument och ondskefulla skuggformer bekämpar det brittiska rättssystemet.

Som svar på detta främlingsfientliga material i både litteraturen och politiken dök det upp en roman vid namn The House Without a Key. 1925 av Earl Derr Biggers, som figurerade den kinesiska detektiven Charlie Chan. Chan blev ett botemedel gentemot de då rådande fördomarna och populära litterära karaktärerna (om detta var Biggers intentioner från början är dock osäkert, men i efterhand har det hävdats att det var så).
Charlie Chan som är baserad på en verklig, kinesisk polisdetektiv från Hawaii var en polär motsats till de fiktiva asiatiska antagonisterna: en briljant detektiv med förståeligt begränsad bekvämlighet i det engelska språket som var begåvad med en otrolig logisk- och perceptionsförmåga. Detta i kombination med ett kinesisk lugn och en stor ödmjukhet gjorde honom till en exemplarisk karaktär som genast fick gensvar hos publiken.

Inte så svårt att gissa vem som är vem på bilderna även om de inte hade haft namnen utsatta..

För övrigt finns böckerna om både Fu Manchu och Charlie Chan att läsa på www.gutenberg.org/

Lite källor:
  1. K.M, Panikkan, Asia and Western Dominance, London, 1959, George Allen & Unwin
  2. Eng. “the yellow peril”, Nordsteds uppslagsbok

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar