torsdag 3 september 2009

Törnrosa, Dornröschen, Röselein rot..

Jag är svag för folkmystik och folkberättelser. Alltså var det inte så konstigt att jag föll pladask för Eva Ströms Törnrosa ur Steinkind (1979).

det snöade, luften var tunn

och varje andetag hamnade i snön

jag kunde inte andas annorlunda

Törnrosa! Dornröschen! ropade man

hör du mig Törnrosa!

Röslein rot! Ja alla förnman som jag haft

i hundra år och mer

Inledningen på dikten är långsam, och här presenteras diktjaget. Man får känslan av att detta jag är förvirrat, samtidigt som de två sista versraderna inger känslan av att diktjaget är gammal, eller åtminstone värd för ett väldigt gammalt medvetande och här skapas en mycket fascinerande dualitet i dikten, mellan gammal berättarkonst och ny. När man läser de inledande stroferna får man, förutom känslan av förvirring, även en förnimmelse av att diktjaget inte är helt vaken. Vilket också kan vara anledningen till att Ström har valt att inte använda sig av interpunktion, diktens struktur avgörs av hur vaken och närvarande diktjaget är. Men tempot i dikten ökar, och får större klarhet ju längre fram man kommer, men yrvakenheten ersätts av frågor.

Vem är du? upprepas och är en synnerligen central fråga för diktjaget, som uttrycker ett skriande behov av att få svar på denna fråga, eftersom den i sin tur leder till en förklaring om vem hon är. De andra upprepningarna som är centrala för dikten är upprepningen av alla variationer på namnet Törnrosa, framför allt då det tyska Dornröschen, samt av Röslein rot.

Törnrosa och Dornröschen är även en assonans, som återkommer i Röslein rot, och det är en viktig ljudupprepning eftersom den lägger emfas på att det är just de germanska namnen som finns med i texten, och att de är tydligt besläktade. Framför allt är det viktigt att det är det svenska namnet som nämns först i strof tre, och detta gör att man genast associerar dikten till sagan om Törnrosa, vilket man kanske inte hade gjort med samma snabbhet om det tyska Dornröschen hade varit det första man läste. Den svenska benämningen stannar i strof tre, den återkommer inte längre fram i dikten, utan det är det tyska Dornröschen som blir benämningen på diktjaget. Här börjar dikten bli riktigt intressant, för det är inte bara Dornröschen som blir benämningen på diktjaget, hon kallas även Röslein rot, och den associationen som jag drar här är till Goethes Hedeinröslein, som behandlar hur den orörda jungfrun (eller rosen: Roslein) plockas ovilligt av en ung man. Det löper alltså två underförstådda historier i diktjaget namn. Den ena om jungfrun som sover i hundra år och väcks av en ung prins och den andra om en ung kvinna som far illa. När dessa associationer väl dragits återkommer man till den första strofen och hur Dornröschen väcks, det är inte genom en kyss, och det är inte i sommaren med blommande törnblommor, hon väcks till en främmande värld med opersonliga människor i vintern. Men trots alla dessa motsättningar så finns det ändå likheter mellan förloppen, törnrosor och snöflingor är båda vita och snöflingor kan liknas vid blommor. Denna paradox fortlöper genom dikten, och diktens dualism och tvetydighet speglas även av hur de bakgrundsbetonade karaktärerna använder ett språk fyllt av medicinska termer. Dikten avslutas med

… Dornröschen

Du stack dig på en slända, det var allt.

Meningen är både avfärdande av och ett försök till att lugna den massiva och ångestladdade ström av frågor som diktjaget ställer, och bär på en stor finalitet, här slutar din saga. Vilket gör att jag nästan skulle vilja tolka det som att diktjaget har tagit en överdos och vaknar upp på ett sjukhus, där anledningen skulle kunna vara det som presenteras i tematiken hos Röslein rot, och förklarar varför inte Dornröschen väcks av sin prins bland blommande törnrosor.

Jag skulle vilja hävda att det finns en viss kritik riktad mot samhället och dels en feministiskt betonad kritik, blandat med en djupt underliggande psykologisk vinkling som speglas genom det mytiska temat. Steinkind släpptes under en period då kvinnolitteraturen breddades, och Eva Ström blev känd för sina mytiska och sensuella dikter, med ett diktspråk färgat av det medicinska språket, eftersom hon var läkare, vilket förklarar dels valet av Törnrosa temat och den kritik av samhället hon riktar genom dikten. Bra litteratur för mig är möjligheten att hitta djup, flera och oväntade, när jag läser, och Eva Ströms dikt Törnrosa är fylld av associationer, det är otroligt att läsa den, man hittar så många små små bitar som man tar till sig och börjar försöka knyta till tidigare kunskaper. Är som sagt var otroligt intresserad av äldre litteratur, och när författare återknyter till sägner gör det mig djupt lycklig och väldigt fascinerad över hur olika tolkningar alla har av våra folksagor, men också respekt för deras överlevnadsförmåga. Tänk att ha traderats genom flera hundra år för att sedan återanvändas på 1900-talet i en dikt, och där under flera olika namn, som varje människa som läser dikter ändå lyckas känna igen och relatera till. Dock är Eva Ströms Törnrosa en väldigt sorglig dikt,

… Dornröschen

Du stack dig på en slända, det var allt.

här markeras sagans slut och verklighetens början tydligt, och det fanns ingen ädel prins som kan rädda den unga flickan, och det verkar dessutom som om den unga flickan inte klarade av att leva i en värld där hon inte blev räddad. Hennes saga får ett väldigt bestämt slut med orden, det var allt, att sticka sig på en slända är inget att oroa sig för, inte ens om man vaknar upp på ett sjukhus och inte vet var man är, för för samhället är det ingenting man tar notis om, en liten flicka som stack sig på en slända för att somna och vakna ensam, utan sagornas förtrollade prins.

1 kommentar:

  1. Hej, I found you by accident looking for a poem that is included in the next video I have worked. If you have the time to see it, please do. It would be nice to hear your comments about it.
    best,
    Andres
    https://vimeo.com/88444517

    SvaraRadera